Bakgrunden till seveso-lagstifningen är ett par större olyckor inom den kemiska industrin. Här kan du läsa mer om vad som ledde fram till dagens lagstiftning.
Stora olyckor
Inom den kemiska industrin har det inträffat allvarliga kemikalieolyckor över hela världen. I Europa var det framför allt två allvarliga olyckshändelser under 1970-talet som hade till följd att det antogs regler som syftade till att förebygga och begränsa sådana olyckor.
Den ena var en olycka i Flixborough i Storbritannien 1974 där cyklohexan läckte ut och antändes av en yttre tändkälla. 28 människor dog i den explosion och brand som utbröt. Olyckan påverkade också annan industriell verksamhet inom området.
Den andra stora olyckan inträffade i Seveso i Italien 1976. Där var det utsläpp av dioxin som fick mycket allvarliga följder. Dioxin, som är giftigt och cancerframkallande, bildades då som en biprodukt i en okontrollerad exoterm reaktion.
Detta ledde till en omedelbar kontaminering av en yta på ungefär 25 km². Ingen människa dog som en direkt följd av olyckan men mer än 600 människor måste evakueras från sina hem och cirka 2000 fick behandlas för dioxinförgiftning. Området var sedan obeboeligt för många år framåt.
Seveso-direktiven
För att förebygga och begränsa följderna av den här sortens olyckor antog rådet och Europaparlamentet 1982 direktiv 82/501/EEG om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (Seveso I-direktivet).
Mot bakgrund av flera allvarliga kemikalieolyckor under de påföljande åren, reviderades Seveso I-direktivet två gånger, 1987 och 1988. Båda ändringarna syftade till att bredda direktivets tillämpningsområde.
1994 presenterade kommissionen ett förslag till ett nytt direktiv för rådet och Europaparlamentet, det som sedan blev direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet).
Direktivet trädde i kraft den 3 februari 1997 och skulle senast den 3 februari 1999 överföras till nationell lagstiftning. Vid det senare datumet upphörde samtidigt Seveso I-direktivet att gälla.
Mellan 2001 och 2003 pågick ett arbete i EU med att revidera Seveso II-direktivet. Ett tilläggsdirektiv, 2003/105/EG, trädde i kraft i december 2003 och infördes i medlemsstaternas nationella lagstiftning under 2005.
Industriolyckskonventionen
Konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor av den 17 mars 1992, (industriolyckskonventionen) är en del av ett folkrättsligt miljöskyddssystem med konventioner som utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för Europa.
Konventionens syfte är detsamma som för direktivet, det vill säga att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och att begränsa följderna om sådana olyckor skulle inträffa. När det gäller förebyggande åtgärder är dock konventionen endast tillämplig beträffande gränsöverskridande effekter. Med gränsöverskridande effekter avses allvarliga skador på människor eller miljö i annat land än där olyckan inträffat.
ILO-konventionen (nr 174)
ILO:s konvention (nr 174) om förebyggande av storolyckor inom industrin har också syftet att förebygga storolyckor med farliga ämnen och att begränsa följderna av sådana olyckor. Konventionen definierar arbetsgivares ansvar och arbetstagares rättigheter och skyldigheter.
Svenska bestämmelser
Hur direktivet har införts i svensk lagstiftning samt en förteckning över inom området aktuella och tillämpliga författningar finns under menyn Regelverk.
Regelverk 