Direktivet spänner över flera lagstiftningar

5 § i lagen (SFS 1999:391) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (sevesolagen) reglerar förhållandet till annan lagstiftning. Innebörden av 5 § är att sevesolagen gäller parallellt med t.ex. lagen om brandfarliga och explosiva varor medan sevesolagen däremot undantar arbetsmiljöområdet. På arbetsmiljöområdet gäller i stället arbetsmiljölagen. Samma undantag för arbetsmiljöområdet finns i miljöbalken.

 

Det nämnda förhållandet motsvaras av att riksdagen i samband med att sevesolagen och ändringarna i miljöbalken antogs, uttalade att införandet av Sevesodirektivet inte får leda till dubbelreglering (Riksdagsprotokoll 1998/99:97, 7 §, anf. 158,159 och 162).

 

Den tydliga avgränsningen för arbetsmiljöområdet som finns i sevesolag och i miljöbalk har däremot inte en lika tydlig och uppenbar motsvarighet i den praktiska tillämpningen.

 

En riskanalys som genomförs under sevesoreglerna har betydelse under såväl arbetsmiljölagen som under sevesolagen. Då en rapport från en sådan riskanalys, i förekommande fall, blir föremål för myndigheternas granskning så kommer den normalt att granskas av samtliga berörda myndigheter. Därvid utgår myndigheterna från sina respektive lagstiftningar.

 

På samma sätt kommer ett handlingsprogram att innehålla uppgifter som är relevanta både under arbetsmiljölagen samt under sevesolagen. Och på samma sätt kommer, i förekommande fall, samtliga berörda myndigheter att granska handlingsprogrammet.

 

Eftersom det i praktiken är svårt att ange var gränsen mellan de olika lagstiftningarna finns är det angeläget att berörda operativa myndigheter gör en arbetsfördelning för att effektivisera tillsynsarbetet. En sådan arbetsfördelning bör syfta till att myndigheterna fokuserar på sina respektive lagstiftningar och sakområden samt att dubbelarbete undviks.

 

Avgränsningsfrågor kommer säkerligen att uppstå, och det finns knappast några enkla svar som kan fastställas en gång för alla. Avgränsningarna kommer dock i huvudsak att vara ett huvudbry för myndigheterna.

 

Det gäller därför för inblandade myndigheter på alla nivåer att utveckla samarbetet i syfte att successivt uppnå ökad klarhet i tillämpningen. Utveckling av samarbetet pågår också på alla dessa plan. Denna skrift utgör resultatet just av myndighetssamarbete på området.